29 Oktober - Andra dagen

Jag vaknade vid tre imorse efter bara lite mer än två timmars sömn. Men vad gör det när man möts av världens sötaste valp så fort man slår upp ögonen? Det gör ingenting! Redan innan klockan halv sex har Tilda uppnått dagens mål - hon har kissat på tidningen. En stor pöl mötte mig när jag gick för att lägga undan hennes leksak. Jag blev så glad och nästan rörd. Min bästa lilla vovve! Tyvärr såg jag inte när hon kissade så jag kunde inte uppmuntra henne, men hon kommer få mycket beröm under dagen ändå om hon fortsätter vara så här fantastisk! Just nu ligger hon nedanför soffan och sover som en stock. Jag har pysslat en hel del under tiden; gjort välling, tömt köksbordet, kissat och tvättat ansiktet. Hon har legat kvar vid soffan och har inte sagt ett ljud. Hon verkar så trygg. Hon får mig att känna mig väldigt viktig och jag är hoppfull inför framtiden. Det är så underbart! Och jag är så tacksam mot henne. Jag har aldrig varit med om något liknande, hjärtat är totalt översvämmat med kärlek till denna lilla lurviga varelse. Jag älskar henne redan, av hela mitt hjärta.

Under ett av mina dagliga samtal med systern berättade hon att idag var en sjukdag. Trots att hon redan saknade Tilda trodde hon inte att hon skulle orka komma över och säga hej. Men efter några timmars vila och sambons kvällsmat ringde hon och frågade om dom fick komma förbi ändå. Dom var självklart välkomna, eller är, dom är såklart alltid välkomna gäster. Tilda blev glad att moster och morbror kom och lekte. Hon blir ju så ompysslad och får massor av uppmärksamhet. Ikväll fick hon dessutom jackpot; hon fick slicka moster i öronen. Det verkar hon gilla. Jag vet inte om det är så att öron smakar extra gott eller om hon blir förtjust när man skrikskrattar för att det kittlar som tusan. Men glad blir hon och söt är hon. Efter kvällsbesöket var det dags för en sista runda ut och sedan väntade sängen för mig, och korgen för Tilda. Jag flyttade upp madrassen i sängen för annars hade den nog varit mer kiss än madrass ganska snart. Tilda skuttade glatt upp och la sig i sin korg och jag kröp ner i sängen. När lillan upptäckte att jag skulle sova så långt borta (egentligen var jag bara lite högre upp än henne) var hon inte lika nöjd. Hon gnydde lite lätt för att visa att något inte var okej. Jag flyttade korgen så att den stod kant i kant med sängen och la mig så att hon kunde se mitt huvud. När jag stack ner min hand och klappade henne kom hon till ro. Sedan sov vi gott från halv tolv till halv åtta.