Jag vaknade vid tre imorse efter bara lite mer än två timmars sömn. Men vad gör det när man möts av världens sötaste valp så fort man slår upp ögonen? Det gör ingenting! Redan innan klockan halv sex har Tilda uppnått dagens mål - hon har kissat på tidningen. En stor pöl mötte mig när jag gick för att lägga undan hennes leksak. Jag blev så glad och nästan rörd. Min bästa lilla vovve! Tyvärr såg jag inte när hon kissade så jag kunde inte uppmuntra henne, men hon kommer få mycket beröm under dagen ändå om hon fortsätter vara så här fantastisk! Just nu ligger hon nedanför soffan och sover som en stock. Jag har pysslat en hel del under tiden; gjort välling, tömt köksbordet, kissat och tvättat ansiktet. Hon har legat kvar vid soffan och har inte sagt ett ljud. Hon verkar så trygg. Hon får mig att känna mig väldigt viktig och jag är hoppfull inför framtiden. Det är så underbart! Och jag är så tacksam mot henne. Jag har aldrig varit med om något liknande, hjärtat är totalt översvämmat med kärlek till denna lilla lurviga varelse. Jag älskar henne redan, av hela mitt hjärta.
Under ett av mina dagliga samtal med systern berättade hon att idag var en sjukdag. Trots att hon redan saknade Tilda trodde hon inte att hon skulle orka komma över och säga hej. Men efter några timmars vila och sambons kvällsmat ringde hon och frågade om dom fick komma förbi ändå. Dom var självklart välkomna, eller är, dom är såklart alltid välkomna gäster. Tilda blev glad att moster och morbror kom och lekte. Hon blir ju så ompysslad och får massor av uppmärksamhet. Ikväll fick hon dessutom jackpot; hon fick slicka moster i öronen. Det verkar hon gilla. Jag vet inte om det är så att öron smakar extra gott eller om hon blir förtjust när man skrikskrattar för att det kittlar som tusan. Men glad blir hon och söt är hon. Efter kvällsbesöket var det dags för en sista runda ut och sedan väntade sängen för mig, och korgen för Tilda. Jag flyttade upp madrassen i sängen för annars hade den nog varit mer kiss än madrass ganska snart. Tilda skuttade glatt upp och la sig i sin korg och jag kröp ner i sängen. När lillan upptäckte att jag skulle sova så långt borta (egentligen var jag bara lite högre upp än henne) var hon inte lika nöjd. Hon gnydde lite lätt för att visa att något inte var okej. Jag flyttade korgen så att den stod kant i kant med sängen och la mig så att hon kunde se mitt huvud. När jag stack ner min hand och klappade henne kom hon till ro. Sedan sov vi gott från halv tolv till halv åtta.
lördag 31 oktober 2009
28 Oktober - Första dagen hemma
Nu har älskade lilla Tilda äntligen flyttat hem och nedan kan ni läsa om hennes första dag här i hennes nya hem.
"Så var den då äntligen här. Hämtningsdagen. Efter vad som kändes som en hel evighet, trots att det bara var lite mer än en vecka. Min hämtningsdag började redan klockan fem imorse. Då vaknade jag på riktigt och kunde verkligen inte somna om. Jag gick upp och gjorde i ordning en stor kopp kamomillte och satte mig en stund i soffan och tittade på vänner. När det inte gjorde mig tröttare provade jag att lägga mig i sängen och läsa i Memea Mohlins bok “Från uppmärksam valp till tjänstvillig hund”. Jag vet inte om det var det faktum att jag inbillade mig att jag behövde fylla mitt huvud med lite mer kunskap så där på morgonkvisten som gjorde att det var omöjligt för mig att bli trött igen, eller vad det berodde på, men jag kunde helt enkelt inte somna om. Till sist fick jag se mig besegrad och jag gick upp och gav Albin mat och började ta tag i dagens bestyr. Morgontimmarna gick sakta. Men tiden har väl en tendens att göra så när man längtar? På något vis lyckades jag i alla fall få tiden att gå fram tills mamma kom och hämtade mig vid tio. Vi åkte vidare mot systern för att äta mumsigt majsbröd till frukost. Vi detta laget var jag rejält nervös och spänd vilket medförde en minskad aptit. Vid elva ringde jag uppfödaren och förvarnade att vår ankomst nalkades och snart efter det åkte vi iväg mot Ängelholm. I bilen på vägen var jag både väldigt kissnödig och illamående men det gick över så fort vi kom fram. Vi möttes av trevliga uppfödaren och mammahunden med “syster” som välkomnade oss med en rejäl utskällning. Tildas välkomnande var betydligt härligare; hon kröp upp i mitt knä och gav mig en blöt puss! Min fina lilla tjej! Hon har växt rejält sen sist! Skönt tycker jag, för hon var verkligen i minsta laget förra gången jag såg henne. Vi stannade i Ängelholm en stund och lekte med valparna och pratade med uppfödaren. Snart var det dock dags för mig att betala och skriva under papper och Tilda fick säga adjö till sina syskon. Hon var först ut att lämna familjen, och det gjorde lite ont i hjärtat när syskonen skällde och undrade var syrran tog vägen. Vi tackade för oss och jag lovade att höra av mig och berätta hur det går, och sen gick jag ut genom dörren med min alldeles egna lilla valp. En mäktig känsla som jag nog fortfarande inte har greppat helt.
Resan hem gick över all förväntan. Tilda fick ligga i en liten balja som jag gjort mysigare med filtar. Hon sov nästan hela vägen hem. Emellanåt tittade hon upp på mig eller så suckade hon lite lätt. Men inte minsta lilla pip i övrigt! Jag som oroat mig för åksjuka, bajs eller kräkkavalkad. Vilken duktig liten valp jag har!
När vi kom fram i Helsingborg satte jag på halsband och koppel och det blev inga protester där heller. Hon verkar tycka att halsbandet är lite retligt dock, för hon försöker krafsa av det ibland, men annars är det inga problem. Kopplet bryr hon sig inte om alls. Jag har läst en del om valpar som biter sönder koppel totalt eller har för vana att sätta sig på rumpan och vägra gå en millimeter i början. Min lilla Tilda står mest och tittar medan jag går en bit så att kopplet sträcks lite. Kallar jag sedan “kom då” med glad röst springer hon mot mig så att öronen fladdrar! Hon är inte bara duktig hon är fantastiskt söt också!
Tilda verkar vara en väldigt harmonisk liten tjej. Anpassningsbar som tusan och vänjer sig fort vid nya saker. Hon är nyfiken och modig. En gnutta envis också, vill hon bita på något så vill hon! Men om matte säger till med sin Nej-röst och morrar lite lätt så förstår hon oftast att det är dags att sluta. Ibland ger hon sig inte alls, och bryr sig inte det minsta om leksaken man ger henne som alternativ, och då har jag provat att lägga henne på rygg för att hon ska förstå och lugna ner sig. Det har funkat bra. Lägger jag henne på rygg samtidigt som jag låter med dov röst så fattar hon direkt och slutar. Jag pussar henne på magen och då slickar hon mig i ansiktet. Jag är nöjd med att det fungerar så bra! Hon verkar väldigt intelligent och lättlärd. Redan nu tror jag faktiskt att hon har en aning om vad ”kom” betyder. Jag säger det med glad röst i princip varje gång hon är på väg mot mig. När jag säger kom är det precis som om hon får upp farten och springer ännu fortare. När vi är ute och hon har koppel går jag ofta en bit ifrån henne så att kopplet blir lite sträckt och säger jag då kom så kommer hon direkt! Ibland går hon till och med fint a la fot! Min duktiga lilla tjej!
När vi hade varit ute några rundor ville jag se om hon vågade gå in i trappen själv om jag lockade på och min fina lilla tjej var både modig och duktig. Hon gick över både gallret och torkmattan vid dörren och satte upp framtassarna på första trappsteget. Jag bar upp henne och öppnade lägenhetsdörren. Jag satte mig på huk i hallen för att visa att inget därinne är farligt och när jag lockade på henne så gick hon in helt själv. Vår sista runda ut tog vi vid kvart över elva. Det var både den sista och dagens bästa. Tilda verkar inte alls förtjust i regn eller att bli blöt och har gnällt en hel del när vi varit ute, så jag stod ute på trappen och lät henne nosa runt var hon ville. Vi stod precis utanför dörren och hon var mycket mer nyfiken nu. Hon fick nosa runt och hon tar det försiktigt och håller sig hela tiden nära. Hon verkar väldigt förtjust i löv och biter gärna på dom hon kommer över, vilket blir ganska många.
Tyvärr har hon mest kissat inne än så länge och tyvärr har madrassen fått flest fläckar. Eller nja, det är väl snarare lakanet och madrasskyddet som fått göra grovjobbet. Två högar med bajs har det också blivit. Även dessa inne på madrassen. Det är inte jätteroligt att upptäcka Tildas nödighet i efterhand genom att man nästan sätter handen i en av hennes pölar. Jag hade hoppats att hon skulle söka sig till tidningarna. Men jag blir inte alls arg. Jag vet att hon inte kan kontrollera sin blåsa så det är helt okej. Jag ska lägga lakanet och skyddet i tvätt och flytta tillbaka madrassen upp i sängen tänkte jag. Om madrassen inte ligger på golvet kan hon ju inte kissa på den. Jag kör på kalt golv med tidningar istället, och så några filtar och massor av leksaker såklart. Målet är att hon ska kissa eller bajsa på tidningen idag, eller ännu bättre där ute. När vi är ute står hon ganska ofta mest och gnäller och gnyr. Det handlar inte om att hon är rädd för halsbandet eller kopplet, det är jag helt säker på. Halsbandet tycker hon nog mest är lite irriterande ibland och kopplet är inga problem alls. Jag vet inte om hon gnyr för att hon fryser eller blir blöt, eller vad det beror på men det gör lite ont i hjärtat varje gång hon sätter igång. Samtidigt som hon gnäller så brukar hon ställa sig på baktassarna och luta sig mot mina ben, lite lätt desperat att komma nära och gärna upp i famnen. I början pussade jag henne och lät henne komma upp i famnen ganska ofta. Men så insåg jag att jag ju inte vill ha en hund som har för vana att gny mycket och då måste jag ju visa henne att gnyendet inte leder till uppmärksamhet och gosande, utan att det lönar sig allra bäst att vara tyst. Sista vändan vi var ute gnällde hon en del och då försökte jag ignorera henne. När hon blev tyst en liten stund klappade jag henne och berömde. Gnällde hon igen, vilket hon gjorde, så ignorerade jag igen. Och så fort hon blev tyst fick hon uppmärksamhet. Hon verkar fatta galoppen för hon gnydde mycket mindre. Jag ser ju om något är fel så att hon gnyr på riktigt och jag vet att hon är medveten om att jag är nära så därför tycker jag inte att hon har anledning att gny så mycket. Men hon är ju en liten bebisvalp som precis flyttat hemifrån, så det är klart att hon gnyr ibland.
Redan på en dag har hon lärt sig så mycket! När vi kommer in i trappen bär jag henne upp och sätter ner henne utanför ytterdörren. Hon står fint och väntar och när jag öppnar dörren går hon in själv. Jag säger ”vänta” och lägger ut hennes tass-handduk och hon går själv upp och ställer sig på den. Sen är det bara för mig att sätta mig på huk, ta av henne kopplet och börja torka hennes tassar och mage. Hon är helt lugn med behandlingen och verkar verkligen förstå att det är torkning som gäller när vi kommer in. Jag är så imponerad av henne! Det känns väldigt lovande inför framtiden och jag tror att hon kommer vara en kontaktsökande, social och väluppfostrad valp. Med tanke på hur duktig hon är redan nu tror jag inte att det kommer bli svårt med koppelpromenader och inkallning. Det känns verkligen som att min stora dröm äntligen slagit in och jag har inte bara fått en hund utan en riktig drömhund. Jag är så kär i henne!"
"Så var den då äntligen här. Hämtningsdagen. Efter vad som kändes som en hel evighet, trots att det bara var lite mer än en vecka. Min hämtningsdag började redan klockan fem imorse. Då vaknade jag på riktigt och kunde verkligen inte somna om. Jag gick upp och gjorde i ordning en stor kopp kamomillte och satte mig en stund i soffan och tittade på vänner. När det inte gjorde mig tröttare provade jag att lägga mig i sängen och läsa i Memea Mohlins bok “Från uppmärksam valp till tjänstvillig hund”. Jag vet inte om det var det faktum att jag inbillade mig att jag behövde fylla mitt huvud med lite mer kunskap så där på morgonkvisten som gjorde att det var omöjligt för mig att bli trött igen, eller vad det berodde på, men jag kunde helt enkelt inte somna om. Till sist fick jag se mig besegrad och jag gick upp och gav Albin mat och började ta tag i dagens bestyr. Morgontimmarna gick sakta. Men tiden har väl en tendens att göra så när man längtar? På något vis lyckades jag i alla fall få tiden att gå fram tills mamma kom och hämtade mig vid tio. Vi åkte vidare mot systern för att äta mumsigt majsbröd till frukost. Vi detta laget var jag rejält nervös och spänd vilket medförde en minskad aptit. Vid elva ringde jag uppfödaren och förvarnade att vår ankomst nalkades och snart efter det åkte vi iväg mot Ängelholm. I bilen på vägen var jag både väldigt kissnödig och illamående men det gick över så fort vi kom fram. Vi möttes av trevliga uppfödaren och mammahunden med “syster” som välkomnade oss med en rejäl utskällning. Tildas välkomnande var betydligt härligare; hon kröp upp i mitt knä och gav mig en blöt puss! Min fina lilla tjej! Hon har växt rejält sen sist! Skönt tycker jag, för hon var verkligen i minsta laget förra gången jag såg henne. Vi stannade i Ängelholm en stund och lekte med valparna och pratade med uppfödaren. Snart var det dock dags för mig att betala och skriva under papper och Tilda fick säga adjö till sina syskon. Hon var först ut att lämna familjen, och det gjorde lite ont i hjärtat när syskonen skällde och undrade var syrran tog vägen. Vi tackade för oss och jag lovade att höra av mig och berätta hur det går, och sen gick jag ut genom dörren med min alldeles egna lilla valp. En mäktig känsla som jag nog fortfarande inte har greppat helt.
Resan hem gick över all förväntan. Tilda fick ligga i en liten balja som jag gjort mysigare med filtar. Hon sov nästan hela vägen hem. Emellanåt tittade hon upp på mig eller så suckade hon lite lätt. Men inte minsta lilla pip i övrigt! Jag som oroat mig för åksjuka, bajs eller kräkkavalkad. Vilken duktig liten valp jag har!
När vi kom fram i Helsingborg satte jag på halsband och koppel och det blev inga protester där heller. Hon verkar tycka att halsbandet är lite retligt dock, för hon försöker krafsa av det ibland, men annars är det inga problem. Kopplet bryr hon sig inte om alls. Jag har läst en del om valpar som biter sönder koppel totalt eller har för vana att sätta sig på rumpan och vägra gå en millimeter i början. Min lilla Tilda står mest och tittar medan jag går en bit så att kopplet sträcks lite. Kallar jag sedan “kom då” med glad röst springer hon mot mig så att öronen fladdrar! Hon är inte bara duktig hon är fantastiskt söt också!
Tilda verkar vara en väldigt harmonisk liten tjej. Anpassningsbar som tusan och vänjer sig fort vid nya saker. Hon är nyfiken och modig. En gnutta envis också, vill hon bita på något så vill hon! Men om matte säger till med sin Nej-röst och morrar lite lätt så förstår hon oftast att det är dags att sluta. Ibland ger hon sig inte alls, och bryr sig inte det minsta om leksaken man ger henne som alternativ, och då har jag provat att lägga henne på rygg för att hon ska förstå och lugna ner sig. Det har funkat bra. Lägger jag henne på rygg samtidigt som jag låter med dov röst så fattar hon direkt och slutar. Jag pussar henne på magen och då slickar hon mig i ansiktet. Jag är nöjd med att det fungerar så bra! Hon verkar väldigt intelligent och lättlärd. Redan nu tror jag faktiskt att hon har en aning om vad ”kom” betyder. Jag säger det med glad röst i princip varje gång hon är på väg mot mig. När jag säger kom är det precis som om hon får upp farten och springer ännu fortare. När vi är ute och hon har koppel går jag ofta en bit ifrån henne så att kopplet blir lite sträckt och säger jag då kom så kommer hon direkt! Ibland går hon till och med fint a la fot! Min duktiga lilla tjej!
När vi hade varit ute några rundor ville jag se om hon vågade gå in i trappen själv om jag lockade på och min fina lilla tjej var både modig och duktig. Hon gick över både gallret och torkmattan vid dörren och satte upp framtassarna på första trappsteget. Jag bar upp henne och öppnade lägenhetsdörren. Jag satte mig på huk i hallen för att visa att inget därinne är farligt och när jag lockade på henne så gick hon in helt själv. Vår sista runda ut tog vi vid kvart över elva. Det var både den sista och dagens bästa. Tilda verkar inte alls förtjust i regn eller att bli blöt och har gnällt en hel del när vi varit ute, så jag stod ute på trappen och lät henne nosa runt var hon ville. Vi stod precis utanför dörren och hon var mycket mer nyfiken nu. Hon fick nosa runt och hon tar det försiktigt och håller sig hela tiden nära. Hon verkar väldigt förtjust i löv och biter gärna på dom hon kommer över, vilket blir ganska många.
Tyvärr har hon mest kissat inne än så länge och tyvärr har madrassen fått flest fläckar. Eller nja, det är väl snarare lakanet och madrasskyddet som fått göra grovjobbet. Två högar med bajs har det också blivit. Även dessa inne på madrassen. Det är inte jätteroligt att upptäcka Tildas nödighet i efterhand genom att man nästan sätter handen i en av hennes pölar. Jag hade hoppats att hon skulle söka sig till tidningarna. Men jag blir inte alls arg. Jag vet att hon inte kan kontrollera sin blåsa så det är helt okej. Jag ska lägga lakanet och skyddet i tvätt och flytta tillbaka madrassen upp i sängen tänkte jag. Om madrassen inte ligger på golvet kan hon ju inte kissa på den. Jag kör på kalt golv med tidningar istället, och så några filtar och massor av leksaker såklart. Målet är att hon ska kissa eller bajsa på tidningen idag, eller ännu bättre där ute. När vi är ute står hon ganska ofta mest och gnäller och gnyr. Det handlar inte om att hon är rädd för halsbandet eller kopplet, det är jag helt säker på. Halsbandet tycker hon nog mest är lite irriterande ibland och kopplet är inga problem alls. Jag vet inte om hon gnyr för att hon fryser eller blir blöt, eller vad det beror på men det gör lite ont i hjärtat varje gång hon sätter igång. Samtidigt som hon gnäller så brukar hon ställa sig på baktassarna och luta sig mot mina ben, lite lätt desperat att komma nära och gärna upp i famnen. I början pussade jag henne och lät henne komma upp i famnen ganska ofta. Men så insåg jag att jag ju inte vill ha en hund som har för vana att gny mycket och då måste jag ju visa henne att gnyendet inte leder till uppmärksamhet och gosande, utan att det lönar sig allra bäst att vara tyst. Sista vändan vi var ute gnällde hon en del och då försökte jag ignorera henne. När hon blev tyst en liten stund klappade jag henne och berömde. Gnällde hon igen, vilket hon gjorde, så ignorerade jag igen. Och så fort hon blev tyst fick hon uppmärksamhet. Hon verkar fatta galoppen för hon gnydde mycket mindre. Jag ser ju om något är fel så att hon gnyr på riktigt och jag vet att hon är medveten om att jag är nära så därför tycker jag inte att hon har anledning att gny så mycket. Men hon är ju en liten bebisvalp som precis flyttat hemifrån, så det är klart att hon gnyr ibland.
Redan på en dag har hon lärt sig så mycket! När vi kommer in i trappen bär jag henne upp och sätter ner henne utanför ytterdörren. Hon står fint och väntar och när jag öppnar dörren går hon in själv. Jag säger ”vänta” och lägger ut hennes tass-handduk och hon går själv upp och ställer sig på den. Sen är det bara för mig att sätta mig på huk, ta av henne kopplet och börja torka hennes tassar och mage. Hon är helt lugn med behandlingen och verkar verkligen förstå att det är torkning som gäller när vi kommer in. Jag är så imponerad av henne! Det känns väldigt lovande inför framtiden och jag tror att hon kommer vara en kontaktsökande, social och väluppfostrad valp. Med tanke på hur duktig hon är redan nu tror jag inte att det kommer bli svårt med koppelpromenader och inkallning. Det känns verkligen som att min stora dröm äntligen slagit in och jag har inte bara fått en hund utan en riktig drömhund. Jag är så kär i henne!"
torsdag 22 oktober 2009
Ursäkta röran - jag bygger bo!
Vad gör man då som blivande hundägare när det är 6 dagar kvar tills valpen kommer hem? Om man är som jag så boar man. Förbereder, handlar, städar, valpsäkrar och nojjar. För nojjar, det gör jag faktiskt en del. Jag har listor utspridda lite runtom i hemmet där jag skriver upp saker jag måste fixa innan Tildas hemkomst men trots listorna kan jag emellanåt bli orolig att jag glömt något. Det är baksidan av dom där listorna - tänk om man glömmer bort att skriva upp något viktigt? I dom lägena av lite lätt totalpanik brukar jag intala mig själv att om det är något tillräckligt viktigt jag missat så kommer jag märka det i sinom tid. Det viktigaste är ju trots allt att Tilda får mat och vatten, att hon har någonstans att sova, att jag köpt bajspåsar (vilket väl är mest viktigt för min egen trevnads skull) och att det finns leksaker för henne att leka med och bita på. Med tanke på att jag har en hel back full med saker till henne redan så tror jag att min oro är obefogad ;-)
Min hjärna verkar dock tycka annorlunda, eller så finner den någon form av nöje i att skrämma upp mig. Inatt drömde jag nämligen att jag hade med mig lilla Tilda till några bekanta. Tilda var i drömmen inte alls en kontaktsökande valp, hon ville helst springa runt och undersöka saker helt på egen hand och med jämna mellanrum försvann hon. Det var omöjligt för mig att hålla reda på henne och till sist hade jag ingen aning om var hon var. På grund av denna mardröm har jag sovit sådär inatt men jag hoppas att jag inte har börjat drömma sanndrömmar såhär på äldre dar. Visst ser hon väl ut att gilla mig på bilden här nedanför? ^^
Nu är det mesta fixat inför lillans hemkomst. Hennes korg är bäddad och matskålarna står på plastunderlägget i köket. Halsband och koppel är inköpt och första leveransen foder får jag förhoppningsvis hem imorgon. Imorgon ska jag och mamma även jämföra försäkringsalternativ. Det ända som fattas nu är Tilda. Men 6 dagar går väl ganska fort? Speciellt när man längtar.
Min hjärna verkar dock tycka annorlunda, eller så finner den någon form av nöje i att skrämma upp mig. Inatt drömde jag nämligen att jag hade med mig lilla Tilda till några bekanta. Tilda var i drömmen inte alls en kontaktsökande valp, hon ville helst springa runt och undersöka saker helt på egen hand och med jämna mellanrum försvann hon. Det var omöjligt för mig att hålla reda på henne och till sist hade jag ingen aning om var hon var. På grund av denna mardröm har jag sovit sådär inatt men jag hoppas att jag inte har börjat drömma sanndrömmar såhär på äldre dar. Visst ser hon väl ut att gilla mig på bilden här nedanför? ^^
Nu är det mesta fixat inför lillans hemkomst. Hennes korg är bäddad och matskålarna står på plastunderlägget i köket. Halsband och koppel är inköpt och första leveransen foder får jag förhoppningsvis hem imorgon. Imorgon ska jag och mamma även jämföra försäkringsalternativ. Det ända som fattas nu är Tilda. Men 6 dagar går väl ganska fort? Speciellt när man längtar.
tisdag 20 oktober 2009
Tisdag utan Tilda
Än så länge spenderar jag mina tisdagar, och alla andra dagar för den delen, utan Tilda. Men om lite mer än en vecka kommer hon hem! Syster, Mårten och Mammi ska alla med och hämta henne när det blir dags. Systern hoppas nog lite på att få med sig en vovve hem om jag känner henne rätt... Tänk så mysigt om vi båda skulle bli med hund samtidigt. Vi kan följa hundarnas framsteg tillsammans. Jämföra deras ovanor. Ta promenader tillsammans i skogen. Det hade inte varit helt fel :)
Jag är faktiskt lite förvånad över familjens stöd och uppmuntran. Dom orkar med mitt tjat och dom bråkar nästan om vilka som ska få följa med och hämta hem Tilda. Mamma har till och med erbjudit sig att sitta hundvakt! I never thought I'd see the day ^^ Det är riktigt roligt att se hur alla bryr sig och längtar efter att få en hund i familjen. Det gör mig alldeles varm i magen!
Jag är faktiskt lite förvånad över familjens stöd och uppmuntran. Dom orkar med mitt tjat och dom bråkar nästan om vilka som ska få följa med och hämta hem Tilda. Mamma har till och med erbjudit sig att sitta hundvakt! I never thought I'd see the day ^^ Det är riktigt roligt att se hur alla bryr sig och längtar efter att få en hund i familjen. Det gör mig alldeles varm i magen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)