Tilda under en av flera dagliga busstunder i soffan ^^fredag 13 november 2009
Sömn, bus och catfight
Nu har Tilda varit hemma i lite mer än två veckor. Tiden går fort. Det är kämpigt men alldeles underbart att ha en liten fluffig valp i hemmet. Hon sover bara när hon själv tycker att det passar och vilken bit golv som helst kan användas som toalett. Inatt tyckte hon att det minsann var dags för morgonrundan redan klockan tre. Mamma fick lydigt snubbla upp ur sängen och försöka få på sig nödvändiga kläder i all hast. Innan stövlarna var halvvägs på hade liten Tilda tröttnat och gjort en fin pöl på tidningen i hallen. Det fanns inte så mycket mer att göra än att ta upp henne i famnen och gå ut på gräsmattan. Det var svinkallt ute men Tilda var glad. Som tur är älskar jag faktiskt höstmorgnar. Det är kallt och klart och tyst och ibland, om jag har extra tur, så är det sådär mysigt och disigt också. Inatt var det mest kallt men jag stod ut. Bristen på sammanhängande sömn är det jobbigaste man tvingas uthärda som småhundsförälder. Tilda är dock en liten sjusovare i förklädnad, för när morgonrundan är avklarad (vare sig vi går den klockan tre eller sju) så tycker hon att det är skönt att lägga sig i sängen och sova någon timme till. Mamma tackar och tar emot.
Jag är glad att valptiden inte bara medför sömnproblem. De underbara följderna av att ha en liten vovve är så många fler. Inget är så härligt som att komma innanför dörren och mötas av lillan som viftar med hela kroppen av glädje. Det kvittar om jag bara varit borta i någon minut, Tilda är så glad att jag äntligen är hemma igen! Och jag är glad att vara hemma. För vem vill inte komma hem till en glad och busig liten valp? Hon älskar att busa och leka! Allra helst leker hon med kattbrorsan Albin. Dom jagar varandra, brottas, leker med varandras svansar och far runt som små virvelvindar i hela lägenheten. Ibland gör man säkrast i att själv bara stå stilla, annars riskerar man att krocka med någon av dom. Albin har en ängels tålamod. Han låter sig bitas och jagas och han står till och med ut med att bli utskälld titt som tätt. När han får nog hoppar han upp och lägger sig i fönsterkarmen. Ibland kan jag bli lite orolig och fråga mig och han verkligen mår bra med en hårig liten terrorist i hasorna, men när han går fram till lilla sovande Tilda och bjuder upp till lek förstår jag att jag oroar mig i onödan. Jag har haft en faslig tur att dom kommer så bra överens.
Tilda kommer nämligen inte lika bra överens med alla i kattriket. Syster och Pandapappa har två bestämda katter som inte alls vill få besök av en äcklig pälsboll. Det visar dom väldigt tydligt. Simon, även kallad surgubben, är inte alls glad. Han spottar och fräser och har långa utläggningar om att Tilda kan fara och flyga men hon bryr sig inte nämnvärt. Sol har varit mer nyfiken på vad Tilda är för en filur men när Tilda blev för nyfiken tillbaka så sprang Sol in under soffan och låg där och fräste så fort Tilda kom för nära. Inte heller denna gång brydde sig Tilda nämnvärt. Men jag bryr mig, jag tycker att det är synd om katterna när dom blir nervösa. Och jag tycker att det är tråkigt om dom inte klarar av att acceptera varandra. Men vi får fortsätta att försöka, one step at a time som man säger. Förhoppningsvis kan surgubben och jordfräsen lära sig att Tilda tillhör min flock och följer med mig hem när jag går, även om hon är ack så äcklig. ^^
Jag är glad att valptiden inte bara medför sömnproblem. De underbara följderna av att ha en liten vovve är så många fler. Inget är så härligt som att komma innanför dörren och mötas av lillan som viftar med hela kroppen av glädje. Det kvittar om jag bara varit borta i någon minut, Tilda är så glad att jag äntligen är hemma igen! Och jag är glad att vara hemma. För vem vill inte komma hem till en glad och busig liten valp? Hon älskar att busa och leka! Allra helst leker hon med kattbrorsan Albin. Dom jagar varandra, brottas, leker med varandras svansar och far runt som små virvelvindar i hela lägenheten. Ibland gör man säkrast i att själv bara stå stilla, annars riskerar man att krocka med någon av dom. Albin har en ängels tålamod. Han låter sig bitas och jagas och han står till och med ut med att bli utskälld titt som tätt. När han får nog hoppar han upp och lägger sig i fönsterkarmen. Ibland kan jag bli lite orolig och fråga mig och han verkligen mår bra med en hårig liten terrorist i hasorna, men när han går fram till lilla sovande Tilda och bjuder upp till lek förstår jag att jag oroar mig i onödan. Jag har haft en faslig tur att dom kommer så bra överens.
Tilda kommer nämligen inte lika bra överens med alla i kattriket. Syster och Pandapappa har två bestämda katter som inte alls vill få besök av en äcklig pälsboll. Det visar dom väldigt tydligt. Simon, även kallad surgubben, är inte alls glad. Han spottar och fräser och har långa utläggningar om att Tilda kan fara och flyga men hon bryr sig inte nämnvärt. Sol har varit mer nyfiken på vad Tilda är för en filur men när Tilda blev för nyfiken tillbaka så sprang Sol in under soffan och låg där och fräste så fort Tilda kom för nära. Inte heller denna gång brydde sig Tilda nämnvärt. Men jag bryr mig, jag tycker att det är synd om katterna när dom blir nervösa. Och jag tycker att det är tråkigt om dom inte klarar av att acceptera varandra. Men vi får fortsätta att försöka, one step at a time som man säger. Förhoppningsvis kan surgubben och jordfräsen lära sig att Tilda tillhör min flock och följer med mig hem när jag går, även om hon är ack så äcklig. ^^
lördag 7 november 2009
Sleeping beauty?
Som nybliven hundmamma tvingas man lära sig att hantera sömnbrist ganska fort. Jag sover alldeles för lite och är ruskigt trött. Men mest av allt är jag glad! Tilda är en väldigt snäll och härlig liten flicka. Nu när hon varit en del av familjen i mer än en vecka börjar man se henens personlighet komma fram mer och mer. Det är så roligt! Hon älskar att ligga nära, nära om hon är trött. Hon älskar att leka, om det är med mamma, moster, katten eller baktassen spelar mindre roll... ^^ Hon är så söt att jag ibland inte kan göra annat än att bara sitta och titta på henne. Eftersom klockan börjar närma sig "alldeles för sent" så ger jag er lite bilder, och skriver mer en annan, piggare, dag!
Tilda lider inte av sömnproblem. Hon somnade så sött på min morgonrock i badrummet ^^
"Det är roligt med kladd i rabatterna, då kan jag gräva och bli skitig! Hurra!"
När man har grävt stora kratrar blir man trött igen...
söndag 1 november 2009
Som sockervadd
Tilda är söt som sockervadd! Jag älskar henne så mycket, hon gör min vardag fantastisk, var dag.
Fredag 30/10 - Tredje dagen
Jag vaknade före Tilda idag och när jag slog upp ögonen såg jag hennes lurviga lilla kropp ligga avslappnad och fin nedanför min säng. En riktigt underbar syn! Tänk att jag har min alldeles egna lilla fina valp… Jag är så tacksam!
Vi gick upp och jag var tvungen att kissa och tvätta av ansiktet. Under tiden gick Tilda runt i hallen och nosade. Jag misstänkte att det var kissdags och satte henne på en av tidningarna. Men hon nosade vidare. Till slut satte hon sig och kissade på badrumsgolvet. Kanske inte det mest önskvärda stället men jag har märkt att hon fattar galoppen och lär sig snabbt när det gäller så mycket, så rumsrenheten kommer att komma efterhand. Vi lekte en lång stund på morgonen och hon älskar verkligen fina grodan hon fick av mormor. Den har inte bara fina färger, den låter roligt också. Dessutom har den stora, roliga ben som är perfekta att bita i. Tilda tackar mormor för den perfekta presenten och mormor är jättestolt över att Tilda älskar just hennes present. Jag är mest rörd över min familjs fantastiska sätt, och att dom är så härliga med Tilda. Hjärtat svämmar över av kärlek och tacksamhet gång på gång!
Efter lekstunden var det dags för första målet mat. Medan Tilda åt glupskt gjorde jag mig i ordning för första rundan för dagen. Under dagarna Tilda har varit hemma har hon ännu inte bajsat ute och jag har längtat efter stunden hon skulle lyckas. Därför var jag på gång i morse och ville vara redo att ta ut henne så fort hon ätit upp. När hon slickat rent matskålen lyfte jag ut henne och hon nosade glatt runt i rabatterna. Vi gick vidare mot gräsmattan och efter en stund började lillan gny en smula. Hon satte sig ner och jag vågade nästan inte tro att det var sant? Skulle hon lyckas nu? Ja, minsann! Hon la en liten hög och det var faktiskt nära att tårarna kom. För lite bajs! Ja, jag är en riktig hundmamma. Jösses Amalia! Jag berömde henne när hon var färdig och så fick hon lite torrisar som belöning. Min fina, duktiga lilla tjej!
Tilda är ett riktigt litet kissmonster och hittills har hon kissat ner en del kläder, lakan och handdukar. Så bokande av tvättid var nödvändigt och idag var det dags för tvätt. Detta oroade mig lite. Att gå ner i tvättstugan när man har en liten valp hemma är inte så lätt och jag visste att jag var tvungen att lämna henne. Jag är ju medveten om att jag bara är borta i någon minut, men för Tilda känns det nog som om jag lämnat henne för evigt. Jag försökte trötta ut henne innan det var dags att gå ner. Jag ville lämna henne när hon låg och sov i sin hage. Men hon vägrade somna! Till slut, när hon började bli lite tröttare, bestämde jag mig för att gå ner trots allt. Jag lämnade Tilda i hagen med grodan och repknuten och gick ut. Jag hörde att hon började gny högt direkt men jag gick vidare. Jag tog det lugnt i tvättstugan; sorterade tvätt och satte i gång två maskiner. Jag var bara borta någon minut men när jag kom upp i trappen igen hörde jag henne gny. Hon lät som ett mindre larm! Jag öppnade dörren och gick lugnt in. Jag lät lite och pratade för mig själv så att hon skulle höra mig, och sen gick jag runt i hallen så att hon såg mig. Hon lugnade sig betydligt men gnydde fortfarande lite. När hon var nästan helt tyst gick jag fram till hagen och klappade henne. Åh vad hon viftade på svansen! Hon viftade rent av på hela kroppen! Så glad att mamma äntligen var tillbaka! Och jag smälte som en glass i solen.
Lilla gumman slutar aldrig att imponera på mig. När det var dags för tredje rundan till tvättstugan ville jag inte lämna henne i hagen. Jag tycker att det är lite mycket för en så liten valp att bli lämnad flera gånger under samma dag så här i början. Alternativet var att ta med henne ner och jag gillade det alternativet bättre. Jag vill att hon vänjer sig vid många olika ljud och miljöer så detta var en perfekt möjlighet att miljöträna lite. Jag tog med hennes snuttefilt och leksaksråttan och så gick vi ut på gräset ifall hon behövde kissa först. Denna gång var hon helt okopplad och det gick jättebra. Hon går gärna runt och sniffar i rabatterna men när hon upptäcker att jag inte är precis vid henne kommer hon direkt. Så fort hon kommer skuttande mot mig säger jag “kom”, ännu ett perfekt sätt att lära. Efter lilla lekstunden ute gick vi ner i tvättstugan. Jag hörde att maskinerna inte var klara ännu. Den ena var faktiskt mitt uppe i centrifugeringen och det lät en del. Jag blev en gnutta orolig för hur hon skulle reagera men samtidigt var jag mest nyfiken. Jag kastade iväg råttan en bit ner i korridoren så att hon inte skulle stå precis utanför dörren när jag öppnade, och sen öppnade jag dörren långsamt för att oljudet skulle komma gradvis. Jag tycker själv att maskinen skramlar alldeles förskräckligt men Tilda brydde sig inte alls. När jag öppnat dörren gick hon helt sonika in över tröskeln och skuttande runt i tvättstugan, redo att undersöka vad detta var för spännande ställe! Hon är helt fantastiskt modig, på ett jättebra sätt! Jag är så imponerad av henne! Jag hoppas att hon stannar hos mig i minst 15 år och jag ser fram emot alla kommande år med glädje och stor förväntan.
Vi var precis ute en runda. Jag skulle ner och fixa med tvätten och tog med mig Tilda. Jag vill inte att hon kissar i trappen så vi gick ut en snabbis innan vi gick ner. Helt okopplad även denna gång. Och det gick bra. Efter lilla rundan gick vi ner i tvättstugan. Jag tömde maskiner, körde med gnissliga tvättvagnen och satte igång torktumlaren. Tildas favorit var tvättvagnen, den var jättespännande och rolig att jaga! Gullegrisen! När vi var klara i tvättstugan tänkte jag att vi kunde passa på att titta till min cykel i cykelförrådet. Tilda hängde glatt med och nosade nyfiket på cyklarna. Jag plingade på cykelpinglan och det lät skarpt men Tilda reagerade knappt. Ibland kan jag fråga mig om hon är lite lätt döv, men det är hon inte. Hon är bara duktig. Och söt. Och massor av annat positivt ^^
Vi gick upp och jag var tvungen att kissa och tvätta av ansiktet. Under tiden gick Tilda runt i hallen och nosade. Jag misstänkte att det var kissdags och satte henne på en av tidningarna. Men hon nosade vidare. Till slut satte hon sig och kissade på badrumsgolvet. Kanske inte det mest önskvärda stället men jag har märkt att hon fattar galoppen och lär sig snabbt när det gäller så mycket, så rumsrenheten kommer att komma efterhand. Vi lekte en lång stund på morgonen och hon älskar verkligen fina grodan hon fick av mormor. Den har inte bara fina färger, den låter roligt också. Dessutom har den stora, roliga ben som är perfekta att bita i. Tilda tackar mormor för den perfekta presenten och mormor är jättestolt över att Tilda älskar just hennes present. Jag är mest rörd över min familjs fantastiska sätt, och att dom är så härliga med Tilda. Hjärtat svämmar över av kärlek och tacksamhet gång på gång!
Efter lekstunden var det dags för första målet mat. Medan Tilda åt glupskt gjorde jag mig i ordning för första rundan för dagen. Under dagarna Tilda har varit hemma har hon ännu inte bajsat ute och jag har längtat efter stunden hon skulle lyckas. Därför var jag på gång i morse och ville vara redo att ta ut henne så fort hon ätit upp. När hon slickat rent matskålen lyfte jag ut henne och hon nosade glatt runt i rabatterna. Vi gick vidare mot gräsmattan och efter en stund började lillan gny en smula. Hon satte sig ner och jag vågade nästan inte tro att det var sant? Skulle hon lyckas nu? Ja, minsann! Hon la en liten hög och det var faktiskt nära att tårarna kom. För lite bajs! Ja, jag är en riktig hundmamma. Jösses Amalia! Jag berömde henne när hon var färdig och så fick hon lite torrisar som belöning. Min fina, duktiga lilla tjej!
Tilda är ett riktigt litet kissmonster och hittills har hon kissat ner en del kläder, lakan och handdukar. Så bokande av tvättid var nödvändigt och idag var det dags för tvätt. Detta oroade mig lite. Att gå ner i tvättstugan när man har en liten valp hemma är inte så lätt och jag visste att jag var tvungen att lämna henne. Jag är ju medveten om att jag bara är borta i någon minut, men för Tilda känns det nog som om jag lämnat henne för evigt. Jag försökte trötta ut henne innan det var dags att gå ner. Jag ville lämna henne när hon låg och sov i sin hage. Men hon vägrade somna! Till slut, när hon började bli lite tröttare, bestämde jag mig för att gå ner trots allt. Jag lämnade Tilda i hagen med grodan och repknuten och gick ut. Jag hörde att hon började gny högt direkt men jag gick vidare. Jag tog det lugnt i tvättstugan; sorterade tvätt och satte i gång två maskiner. Jag var bara borta någon minut men när jag kom upp i trappen igen hörde jag henne gny. Hon lät som ett mindre larm! Jag öppnade dörren och gick lugnt in. Jag lät lite och pratade för mig själv så att hon skulle höra mig, och sen gick jag runt i hallen så att hon såg mig. Hon lugnade sig betydligt men gnydde fortfarande lite. När hon var nästan helt tyst gick jag fram till hagen och klappade henne. Åh vad hon viftade på svansen! Hon viftade rent av på hela kroppen! Så glad att mamma äntligen var tillbaka! Och jag smälte som en glass i solen.
Lilla gumman slutar aldrig att imponera på mig. När det var dags för tredje rundan till tvättstugan ville jag inte lämna henne i hagen. Jag tycker att det är lite mycket för en så liten valp att bli lämnad flera gånger under samma dag så här i början. Alternativet var att ta med henne ner och jag gillade det alternativet bättre. Jag vill att hon vänjer sig vid många olika ljud och miljöer så detta var en perfekt möjlighet att miljöträna lite. Jag tog med hennes snuttefilt och leksaksråttan och så gick vi ut på gräset ifall hon behövde kissa först. Denna gång var hon helt okopplad och det gick jättebra. Hon går gärna runt och sniffar i rabatterna men när hon upptäcker att jag inte är precis vid henne kommer hon direkt. Så fort hon kommer skuttande mot mig säger jag “kom”, ännu ett perfekt sätt att lära. Efter lilla lekstunden ute gick vi ner i tvättstugan. Jag hörde att maskinerna inte var klara ännu. Den ena var faktiskt mitt uppe i centrifugeringen och det lät en del. Jag blev en gnutta orolig för hur hon skulle reagera men samtidigt var jag mest nyfiken. Jag kastade iväg råttan en bit ner i korridoren så att hon inte skulle stå precis utanför dörren när jag öppnade, och sen öppnade jag dörren långsamt för att oljudet skulle komma gradvis. Jag tycker själv att maskinen skramlar alldeles förskräckligt men Tilda brydde sig inte alls. När jag öppnat dörren gick hon helt sonika in över tröskeln och skuttande runt i tvättstugan, redo att undersöka vad detta var för spännande ställe! Hon är helt fantastiskt modig, på ett jättebra sätt! Jag är så imponerad av henne! Jag hoppas att hon stannar hos mig i minst 15 år och jag ser fram emot alla kommande år med glädje och stor förväntan.
Vi var precis ute en runda. Jag skulle ner och fixa med tvätten och tog med mig Tilda. Jag vill inte att hon kissar i trappen så vi gick ut en snabbis innan vi gick ner. Helt okopplad även denna gång. Och det gick bra. Efter lilla rundan gick vi ner i tvättstugan. Jag tömde maskiner, körde med gnissliga tvättvagnen och satte igång torktumlaren. Tildas favorit var tvättvagnen, den var jättespännande och rolig att jaga! Gullegrisen! När vi var klara i tvättstugan tänkte jag att vi kunde passa på att titta till min cykel i cykelförrådet. Tilda hängde glatt med och nosade nyfiket på cyklarna. Jag plingade på cykelpinglan och det lät skarpt men Tilda reagerade knappt. Ibland kan jag fråga mig om hon är lite lätt döv, men det är hon inte. Hon är bara duktig. Och söt. Och massor av annat positivt ^^
lördag 31 oktober 2009
29 Oktober - Andra dagen
Jag vaknade vid tre imorse efter bara lite mer än två timmars sömn. Men vad gör det när man möts av världens sötaste valp så fort man slår upp ögonen? Det gör ingenting! Redan innan klockan halv sex har Tilda uppnått dagens mål - hon har kissat på tidningen. En stor pöl mötte mig när jag gick för att lägga undan hennes leksak. Jag blev så glad och nästan rörd. Min bästa lilla vovve! Tyvärr såg jag inte när hon kissade så jag kunde inte uppmuntra henne, men hon kommer få mycket beröm under dagen ändå om hon fortsätter vara så här fantastisk! Just nu ligger hon nedanför soffan och sover som en stock. Jag har pysslat en hel del under tiden; gjort välling, tömt köksbordet, kissat och tvättat ansiktet. Hon har legat kvar vid soffan och har inte sagt ett ljud. Hon verkar så trygg. Hon får mig att känna mig väldigt viktig och jag är hoppfull inför framtiden. Det är så underbart! Och jag är så tacksam mot henne. Jag har aldrig varit med om något liknande, hjärtat är totalt översvämmat med kärlek till denna lilla lurviga varelse. Jag älskar henne redan, av hela mitt hjärta.
Under ett av mina dagliga samtal med systern berättade hon att idag var en sjukdag. Trots att hon redan saknade Tilda trodde hon inte att hon skulle orka komma över och säga hej. Men efter några timmars vila och sambons kvällsmat ringde hon och frågade om dom fick komma förbi ändå. Dom var självklart välkomna, eller är, dom är såklart alltid välkomna gäster. Tilda blev glad att moster och morbror kom och lekte. Hon blir ju så ompysslad och får massor av uppmärksamhet. Ikväll fick hon dessutom jackpot; hon fick slicka moster i öronen. Det verkar hon gilla. Jag vet inte om det är så att öron smakar extra gott eller om hon blir förtjust när man skrikskrattar för att det kittlar som tusan. Men glad blir hon och söt är hon. Efter kvällsbesöket var det dags för en sista runda ut och sedan väntade sängen för mig, och korgen för Tilda. Jag flyttade upp madrassen i sängen för annars hade den nog varit mer kiss än madrass ganska snart. Tilda skuttade glatt upp och la sig i sin korg och jag kröp ner i sängen. När lillan upptäckte att jag skulle sova så långt borta (egentligen var jag bara lite högre upp än henne) var hon inte lika nöjd. Hon gnydde lite lätt för att visa att något inte var okej. Jag flyttade korgen så att den stod kant i kant med sängen och la mig så att hon kunde se mitt huvud. När jag stack ner min hand och klappade henne kom hon till ro. Sedan sov vi gott från halv tolv till halv åtta.
Under ett av mina dagliga samtal med systern berättade hon att idag var en sjukdag. Trots att hon redan saknade Tilda trodde hon inte att hon skulle orka komma över och säga hej. Men efter några timmars vila och sambons kvällsmat ringde hon och frågade om dom fick komma förbi ändå. Dom var självklart välkomna, eller är, dom är såklart alltid välkomna gäster. Tilda blev glad att moster och morbror kom och lekte. Hon blir ju så ompysslad och får massor av uppmärksamhet. Ikväll fick hon dessutom jackpot; hon fick slicka moster i öronen. Det verkar hon gilla. Jag vet inte om det är så att öron smakar extra gott eller om hon blir förtjust när man skrikskrattar för att det kittlar som tusan. Men glad blir hon och söt är hon. Efter kvällsbesöket var det dags för en sista runda ut och sedan väntade sängen för mig, och korgen för Tilda. Jag flyttade upp madrassen i sängen för annars hade den nog varit mer kiss än madrass ganska snart. Tilda skuttade glatt upp och la sig i sin korg och jag kröp ner i sängen. När lillan upptäckte att jag skulle sova så långt borta (egentligen var jag bara lite högre upp än henne) var hon inte lika nöjd. Hon gnydde lite lätt för att visa att något inte var okej. Jag flyttade korgen så att den stod kant i kant med sängen och la mig så att hon kunde se mitt huvud. När jag stack ner min hand och klappade henne kom hon till ro. Sedan sov vi gott från halv tolv till halv åtta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)